Moderaterna vill ge Göteborgs kommunanställda en Volvo. Det är alldeles för lite.

Jag håller inte med.

Volvo krisar. Moderaterna i Göteborg har därför föreslagit att kommunen ska erbjuda alla sina anställda en leasad Volvo, enligt DN. Socialdemokraterna svarar att det är ”helt olagligt”.

Debatten har sedan dess handlat om huruvida en kommun får stötta en enskild biltillverkare på det här sättet. Det är fel fråga. Den rätta frågan är varför man nöjer sig med bilar.

Tänk er en förskollärare i Angered som en måndagsmorgon kliver in i sin nya Volvo, kör till jobbet och inser att förskolan ligger på gångavstånd. Hon har nu bidragit till den svenska fordonsindustrin, och hon har dessutom fått en lugn plats att äta lunch på. Parkeringsavgiften går till kommunen, som betalar leasingen, som går till Volvo, som betalar skatt till kommunen. Pengarna går med andra ord runt. Det är så ekonomi fungerar, har jag förstått.

Men varför stanna där? Om kommunen kan rädda Volvo kan den rädda resten av svensk industri med samma metod. Varje kommunanställd borde få ett kök från IKEA, en motorsåg från Husqvarna och ett halvt kilo kullager från SKF, som dessutom är göteborgskt. Kommunstyrelsen borde gemensamt få en ubåt. Ingen ska kunna säga att Göteborg inte tog sitt ansvar.

Jag hör redan invändningen. Juristerna kommer att säga att kommunallagen inte tillåter att man stöttar enskilda företag. Men kommunallagen skrevs i en tid då ingen kunde föreställa sig att en kommun skulle vilja äga en ubåt. Det är lagen som borde moderniseras, inte ambitionerna.

Det finns också en djupare poäng. I decennier har svenska kommuner anklagats för att inte förstå näringslivet. Här har vi äntligen ett förslag som visar att man förstår exakt hur näringslivet fungerar: när försäljningen går dåligt köper man helt enkelt produkten själv.

Opponera föreslår därför att förslaget utvidgas till att omfatta all svensk industri, och att det röstas igenom innan någon hinner läsa det. Det är, har jag också förstått, så politik fungerar.