Stevens har gjort det alla bara talar om: hon har faktiskt gått över blockgränsen

Låt mig opponera mig.

Den västliga pressen är i dag ovanligt enig. Kongressledamoten Haley Stevens förlorade Demokraternas primärval till senaten i Michigan och ställer sig nu bakom Republikanernas kandidat. Ordet ”svek” förekommer flitigt. Jag har läst rapporteringen noga, och jag vill bara påpeka att samma tidningar i snart tjugo år har efterlyst en amerikansk politiker som ”når över blockgränsen”. Nu har en sådan dykt upp. Reaktionen är rasande.

Man måste skilja mellan att tala om att ena ett polariserat land och att faktiskt göra det. Det förstnämnda sker i varje valtal, varje installationstal och, enligt en uppskattning jag gjorde i morse, på ungefär var tredje ledarsida sedan 2016. Inga av dessa texter har mig veterligen fått någon att byta sida. Stevens har gjort det utan konsulter, utan försoningskommission och utan en enda rundabordskonferens med smörgåstårta.

Invändningen att hon skulle drivas av bitterhet saknar relevans. När vi bygger en bro frågar vi inte om brobyggaren var på dåligt humör. Vi frågar om bron håller. Att ett primärval har varit bittert, vilket källorna samstämmigt uppger, är snarare ett argument för min sak: det visar att det krävs en ordentlig knuff för att någon ska ta steget över. Knuffen bör därför institutionaliseras.

Jag föreslår att principen införs i Sverige. Den som förlorar ett partiledarval ska automatiskt, och med omedelbar verkan, övergå till motståndarsidan. Tidpunkten finns redan: extrastämman, direkt efter rösträkningen, medan blommorna fortfarande delas ut. Den förlorande kandidaten tar sin bukett, går över gatan och lämnar in en ansökan om medlemskap hos det parti som ligger längst bort på den politiska skalan. Blanketten bör vara gemensam för samtliga riksdagspartier, så slipper vi en utredning om den.

Effekterna på regeringsbildningen vore betydande. Efter en mandatperiod med, säg, fyra partiledarstrider skulle varje block ha minst fyra tidigare toppkandidater i det andra lägret, samtliga väl förtrogna med motståndarens interna dokument, kaffevanor och sittordning. Talmannens sonderingar, som i dag kan ta månader, skulle kunna genomföras på en eftermiddag, eftersom alla inblandade redan har suttit på båda sidor av bordet.

Man kan invända att partiledarval då blir mindre attraktiva. Det stämmer. Jag räknar med att antalet kandidater sjunker till ungefär en per parti, vilket förkortar valprocesserna avsevärt och frigör tid för politik. Man kan också invända att väljarna blir förvirrade. Jag vill då påminna om att väljarna redan i dag är förvirrade, men utan att få något i utbyte.

Jag är medveten om att Michigans demokrater ser saken annorlunda. Det är deras rätt, och jag respekterar den. Jag har därför skickat mitt förslag på remiss till samtliga riksdagspartier, med svarsdatum på tisdag. Svaren lär bli negativa. Jag har redan bestämt mig för att om förslaget röstas ned ställa mig bakom motförslaget.